hur i hela världen, skulle någon kunna sätta kedjor på en hurricane?

Vilken syn vi måste vara från det där flygplanet. Lilla mölnlycke, precis vid landvetter flygplats som ni inte har en aning om, bara att ni snart är framme och hoppas att väskor och sånt går snabbt. Denna lilla stad/ort halvt täckt av sol, halvt av moln. En å som flyter rakt igenom centrum, som glittrar fint i solen antagligen. Och det nya pampiga kulturhuset, alla gröna träden och de fräscha höghusen i centrum med johnséns och uteserveringen måste det se riktigt trevligt ut. Från utsidan iallafall, från utsidan ser vi nog trevliga ut, det hade jag också trott. Om jag inte visste bättre. Men det är det som är grejen, jag VET bättre. Alla här vet bättre, alla ungdomar iallafall. Från insidan är det inte trevligt. Där väntar tonåringar, uttråkade tonåringar i en liten liten (men trevlig) ort nära storstaden göteborg. Där väntar skitsnack, avundsjuka, triangeldraman, rykten, bråk och glädje. Och är det inte det vi alltid har fått lära oss? Att det är insidan som räknas? Men det har inte ni på flygplanet någon aning om, ni hade nog inte brytt er endå, det är nog såhär på de flesta andra små orter. Men flygplan är ett fritt områda, en mellanplats. På flygplan är du mittemellan allting, där flyter ingen tid. För på flygplan finns inga bekymmer (om du inte råkar vara med i liveversionen av snakes on a plane) där ska du bara från en plats till en annan, där du är just nu i ditt bekväma säte med den snarkande tanten bredvid dig och alla de leende flygvänninorna som aldrig ens skulle vrida på munnen om du sparkade henne på benet runt omkring dig, där behöver du inte känna någon press, här utspelar sig ingen drama i ditt liv. Men du vet om du ska till mölnlycke kommer du ha missat allt och inget när du har varit borta, du kommer få kämpa dig in igen, ta igen det du har missat och göra samma sak mot den nästa som åker bort. För det är så det är. Från ett plan är vi trevliga, uppochner på är vi trevliga. Men det var ju insidan som räknades, och vi vet att alla tar första bästa chans att komma bort härifrån, alla kommer gå runt och prata om att komma bort, för det gör vi alla. Men sen slutar 80% på hulebäck endå, för att vi inte orkar. Vi är vana vid detta nu. Vi kommer vara fast här de flesta av oss. För mölnlycke är ju trevligt, ellerhur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0